Jag känner mig som en äcklig pessimist. Jag pratade lite om att börja gå, och kom på att varför inte stå och stampa på samma ställe istället? Varför anstränga sig? Varför känna alls? Fy fan.
Hela pessimist grejen kanske hänger ihop med att jag är trött, väldigt trött i huvet. Det hänger troligen ihop väldigt mycket, men vad fan. Fan, fan, fan.
Nu ska jag sluta svära.
God natt.

men du var ju nog optimist!
SvaraRadera